Framme i Arvidsjaur parkerade vi vid Prästberget, Nasaleden passerar där så det var en lämplig utgångspunkt. När vi var startklara vaknade Antes mage, bara att ta toarullen och ge sig av ut i skogen... Vi började resan i ett rätt lugnt tempo, ca 50 km/h. Vi hade många mil framför oss i helt okänd terräng. Efter några km var vi vid Vittjåkk. Vi stannade, log brett och kunde bara konstatera att detta verkligen var paradiset för skoterkörning. Vädret var hyfsat, ett par minusgrader, mulet och tidvis lätt snöfall. Ledens skick var perfekt! Välpistade (vi var bland de första som körde efter pistningen) och ½ cm snö ovanpå det. Perfekt för att både skotrarna och vi skulle må bra. Det enda som fattades var solen, men man kan inte få allt. 

Tempot höjdes en smula, leden var så bra att det inte gick att hålla igen. Kurvig och kuperad med lagom långa raksträckor! Efter drygt 5 mils körning, dvs. halvvägs mellan Arvidsjaur och Arjeplog fanns en jättefin raststuga. Här stannade vi för en snabbfika. Termosarna och mackorna plockades fram. Vi konstaterade att detta nästan var för bra för att vara sant. Skoterklubben i Arvidsjaur gör verkligen ett kanonjobb med ledunderhållet! Nu var vi inte ute för att fika, utan för att köra skoter så vi drack ur kåsan och körde vidare. Någon km efter raststugan var vi framme vid Storavan. Här syntes (och kändes) spår efter blidvädret. Det hade tydligen varit problem med flödvatten häruppe också. Färden över Storavans is blev en skakig upplevelse. WP-dämparna på Lynxen fick verkligen jobba ordentligt. När vi passerat Storavan var vi också inne på Arjeplogs del av Nasaleden. Leden här var mer kuperad, kurvigare, mjukare och något smalare men i mycket bra skick. Dock gick det inte att köra lika fort som på Arvidsjaur-delen. Leden gick vidare på Uddjaurs is, också den knölig pga. blidvädret innan den via myrmarker och sjön Naujaure ledde oss fram till Arjeplog.

Skyltningen var exemplarisk, vi körde raka spåret till OK för att tanka. Nu kom en väldigt positiv överraskning. På 11 mils körning ville Lynxen ha 20 liter (1,8 l/mil). Antes F3'a var ännu värre: endast 19 liter! (1,72 l/mil). Vi körde till Skoterparkeringen i Arjeplog och promenerade till Frasses för att äta lunch.

Nu väntade hemresan. Vi startade och började bege oss hemåt, men nu hände något med Lynxen, den gick bara på en cylinder. Upp med huven och ur med tändstiften för att byta dem. Min motor går väl så fett redan vid havsnivå, att köra på dryga 500 meters höjd i -1 grad gör inte direkt att den går magrare. Efter tändstiftsbytet gick den åter som en klocka och vi vände hemåt. Vi stannade till vid en korsning i Arjeplog och tänkte att det skulle ha varit skoj att fortsätta längre upp efter Nasaleden. Endast 65 km till Jäkkvik... Men det får vara tills någon annan gång, vi var tvungna att åka tillbaks till Luleå.

Nu skruvades tempot upp ett snäpp till, leden var för bra för att fisåka på. De enda stoppen var för att jag var tvungen att pinka in reviret längs Nasaleden. Colan jag drack på Frasses tryckte på bra... I ett huj var vi tillbaks vid Storavans strand. Vi stannade och förberedde oss mentalt för en 12 km lång och tråkig körning på en knölig is. Efter Storavan väntade ett snabbt stopp vid rastkojan. Nu hade vi kört nästan 17 mil och vi tyckte att det var synd att det bara var 5 mil kvar - nu när vi började bli varma i kläderna! I rena glädjen blev det några skidlyft de sista milen ner till Arvidsjaur. Vid Vittjåkk stannade vi till för att i lugn och ro ta åt oss intrycken av en 5 meter bred led som är slät som ett salsgolv. De sista kilometrarna in till Arvidsjaur gick under vemod. Redan slut på resan. Det gick alldeles för fort att köra 22 mil skoter. Nu väntade bara hemresan i bil till Luleå. Vi var rörande eniga om en sak: hit kommer vi tillbaks! Tack till alla er i de berörda klubbarna längs Nasaleden som håller den i toppenskick!